Vänner & bekanta — 89/100

Etiketter

,

Har en haft musiken länge i sitt liv, så har en som jag förmånen att ha ett gäng vänner och bekanta som gör musik. Skriver, sjunger, spelar… Det är fantastiskt roligt när musiken blir förevigad på inspelningar, och en får möjlighet att lyssna oavsett var en befinner sig. Det blir väldigt tydligt i den här lilla spotifylistan att det finns en otrolig bredd i de musikaliska uttrycken, bland Vänner och bekanta — pop, rock, jazz, folkmusik och klassiskt. Bam! Lyssna och njut!

Emily Åhlén gav ut sin personliga och nära debutplatta Allting har stannat i början av 2017 – Din hand

Emilys man David Åhlén gör också musik. Här är hans senaste projekt tillsammans med Sara Forslund, Samuel Sander och Lárus Sigurdsson – The meaning

Johanna Börjesson släppte sin platta Bara är med melodisk rock för några år sedan –  Det gör så ont

Pietu (Kaipainen) gör sköna instrumentala och textbaserade gitarrpoplåtar: Always

Jesper Bergman är basist i popgruppen Driving CassadySun down Han gör också sologrejer: Kärleken är röd

Lars Säfsund är väl anlitad körsångare (han har varit inblandad i ett helt gäng låtar i såväl mello, som ESC) och musikalartist, bland mycket annat. Han är också sångare i banden Work of art – The rain och Enbound – Holy grail  

Björn Cedergren är del av jazztrion The Groove, tillsammans med Kjell Jansson och Anders Kjellberg: ”We play jazz music for those who like to hear hard swing, groove and blues”: We’ll be together again

Daniel Ek är del av folkmusiktrion Ahlberg, Ek & Roswall tillsammans med Emma Ahlberg och Niklas Roswall: Lagerfeldts G-moll

Staffan Lundén-Welden är kompositör och hornist i Stockholms läns blåsarsymfoniker. Här är Staffans komposition Speed dating 

Annonser

This big hush — 87/100

Etiketter

,

"Is there a fire in the sky?
Is there a moon up there?
Is there anything alive now?
This darkness is what I hear

All desire, the ashes and the fire
Turning this night inside and the light from you"

MI0001398804

Shriekback dök upp i flödet för ett tag sedan. Jag kände inte igen bandet sedan tidigare.  Men de har tydligen hållt på att spela sedan början av 80-talet, med ett uppehåll under 90-talet. Tänk vad mycket musik det finns, som en inte känner till…

This big hush är en riktig skön låt.

Två ord, ett finger — 86/100

Etiketter

,

Två ord. Ett finger. är en av mina låtlistor på Spotify.  Det finns ju enormt mycket kärlekssånger. Lyckliga eller olyckliga kärleksförklaringar. Och det är ju fint på många sätt och vis. Men ibland vill en liksom lyssna på låtar med andra teman. Det kan man säga att de här har.  Men låtlistan är ganska kort. Så hojta gärna till om du har något tips på låtar som passar in på listan.

Två av mina favoriter på listan är Martha Wainwrights Bloody mother fucking asshole,

och Kate Nashs Dickhead

Think you know everything
You really don’t know nothing
I wish that you were more intelligent
So you could see that what you are doing is
So shitty
To me

Stop being a dickhead
Why’re you being a dickhead
You’re just fucking up situations

Heaven’s on fire — 84/100

Etiketter

,

Ibland sätter dagen igång med en låt, som sedan gärna följer med hela dagen. Det kan antingen vara en låt som finns i huvudet när jag vaknar, eller en låt jag hör på radio eller så. 

Den här dagens musiktema blev tydligen Heavens on fire med Kiss, som drog igång på bussen klockan 07.00 på hög volym… 

Jamentackdå.

Feel my heat takin’ you higher, burn with me, Heaven’s on fire. Paint the sky with desire,angel fly, Heaven’s on fire

Everyone else in the world — 83/100

Etiketter

,

Jag lyssnade massor på Stina Nordenstam när hon släppte sin första platta, Memories of a color, (1991) och uppföljaren And she closed her eyes (1994)  Jag gillade visserligen också de skivor som följde, men de var liksom lite mer svårsmälta. 

Fast nu på senare tid när jag lyssnat på henne, så är det de låtar som skaver lite, eller som inte känns helt självklara, som känns mest intressanta. 

Här är fina Everyone else in the world från 2001. 

Saturday sun — 81/100

Etiketter

,

Det är omöjligt att inte reflektera över den känslighet som funnits hos många musikaliska genier, efter att det blivit känt att Chris Cornell begick självmord. Jag tänker att det är den känsligheten som uttrycks i musiken,  att det någonstans är det djupt, djupt mänskliga som ges uttryck i form av musik, och jag tror att det är därför den når så långt in i så många oss som lyssnar. Kanske har de tillgång till sitt innersta på ett sätt som andra inte har? Jag tänker att musiken blir ett sätt att hantera ångesten och den inre smärtan. (I många fall i kombination med yttre substanser.) Men ibland räcker det inte. 

Så oerhört sorgligt.

Nick Drake var i tjugoårsåldern när han spelade in sina låtar. Han led av depression och dog av en överdos 1974, endast 26 år gammal (man vet inte om den var avsiktlig eller inte).  Hans musik fick inte så stor uppmärksamhet under hans livstid, men har fått större erkännande genom åren. 

Här är Saturday sun från första albumet Five leaves left från 1969 (Han var då 21 år). 


R.I.P Chris Cornell, Kurt Cobain, Nick Drake, Prince, Jimi Hendrix, Jim Morrison, Janis Joplin, Amy Winehouse, Ted Gärdestad

Friday night, saturday morning — 80/100

Etiketter

,

Den här sköna låten, Friday night, saturday morning med det franska musikkollektivet Nouvelle Vague  är en cover. (Originalet gör det brittiska ska-bandet The Specials) På plattan som låten kommer ifrån, Nouvelle Vague, gör kollektivet också en hel massa andra sköna laidback covers i samma stil – Love will tear us apart, Just can’t get enough, In a manner of speaking etc.