I går var en trött dag på flera sätt. Och jag fick inte ihop något blogginlägg att tala om. Jag saknade också – eller hittade inte – det där lilla fröet som kunde bli något litet att resonera kring.  Min kreativitet var liksom inte påkopplad. 

Vad är det egentligen som gör oss kreativa?

Jag har en övertygelse om att vi alla har kreativitet inom oss. Men hur den tar sig uttryck kan se olika ut och beror också på i vilken situation i livet vi befinner oss. För någon är kanske kreativiteten en förutsättning för ren och skär överlevnad. Det kan handla om kreativitet i skapandet av innovationer där vissa i förlängningen kan behövas för allas överlevnad.Men det kan också handla om kommunikativa och estetiska uttryck – kommunikativ och estetisk kreativitet. Kreativa uttryck som är nödvändiga för en annan slags överlevnad.

Definitionen av kreativitet är svårfångad. NE säger så här (del av definitionen) 

 Jag håller till viss del med, men jag tänker att det finns så många lager i kreativiteten. Det handlar om ett inneboende behov hos oss. Ett behov att skapa, bearbeta, uttrycka oss, befästa och finnas, tillsammans med andra och oss själva. Kreativiteten och uttrycket är inte isolerat, utan finns i en kontext. Att upptäcka att kreativiteten inte finns, att det saknas ett flöde, känslan av att ”inget händer”,  kan vara otroligt smärtsamt och frustrerande. 

Hur är du kreativ? Vilka förutsättningar krävs för att du ska kunna vara i ett kreativt flöde? 

Annonser