Etiketter

,

Under de senaste åren har jag med egen kraft och med hjälp av andra tittat på mig själv liksom utifrån. Och när jag ser på mig själv just idag, så tänker jag att jag under en lång period har tagit saker så himla allvarligt.

Vad det beror på? Jag vet inte. Men jag tror att jag har formats av de erfarenheter jag har gjort. Jag tror också att jag har påverkats av det samhällsklimat som är, där varje liten grej, varje litet val en gör, kan grottas i: ”Är det här bra för mig? Är det bra för dem som jag har ansvar för? Är det lite bra? Är det fantastiskt bra? Eller är det bara dåligt?” Det gör ju dels livet jäkligt krångligt. Dels att det är lätt att bygga upp en rädsla för att välja fel. Att göra fel. Och en rädsla för att det en slutligen väljer ändå inte duger. Det går liksom inte att välja rätt, för det finns ändå alltid ett annat val som kunde ha gjorts.

Rädslan för att göra fel kan också leda till att en väljer det kända före det okända, och det säkra före det osäkra. En kan lura sig själv att tro att en har kontroll över livets skeenden. Det blir ett undvikande istället för att våga möta det som ligger utanför komfortzonen.

Och så har det någonstans under åren blivit för mig. Men jag tänker att det i förlängningen gör att det enda liv jag har tenderar att bli enkelspårigt och hela tiden samma av samma.  bilder-bibliotekMen jag har tröttnat nu. Jag orkar inte vara så himla allvarlig och rädd längre. Nu är det dags att bli modig.

 

Annonser